Så kan Dum eftergivenhet användas i en mening
- Är du döv eller är du bara för dum för att fatta ?
- Kanske hela grejen med löften på nyår är dum.
- - Du är dum, sade Tora stött.
- – Jag hade ingen speciell tanke bakom det, utan i efterhand har jag känt mig dum.
- – Förr sa man att en dyslektiker är dum eller lat, säger Carl Philip.
- Det finns ingenting dummare än att vara dum, säger Axelsson.
- Och det kunde man ju förstå, så dum som Eriks pappa varit.
- Hon tyckte det skulle vara pinsamt och hon kände sig dum.
- Är jag nu mycket dum om jag tror, att hon är litet förtjust i mig ?
- Gubben satt där skär och vit som en nyfödd, sömnig och dum, storåt och smånickade, stirrade på Agnes och gäspade i servetten.
- De tycker att lagen är dum.
- Hon vet, att det är min pina : jag var nog dum att säga henne det i början !
- Då måste Paula le litet, för att Peter aldrig skulle få veta hur dum hon varit.
- - Nu vet du vem Frasse Gyllenhjelm e - nu kanse du ger fan i å vara grosi å dum å punda smågrabbar vidare !
- Det här att köpa en häst var en dum idé redan från början.
- Nog är du snarslug, min gubbe, men jag är inte så värst dum.
- Ja, ser kapten, Olle vet rognog, att alla kalla honom dumma Olle, för att han är så tystlåten, men intet är han så dum, som han ser ut.
- Kajsa är dum i huvudet, säger jag.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
