Så kan Dum eftergivenhet användas i en mening
- Karigo var obildad och kanske dum, tänkte han, men han hade respekt för Karigo.
- Så dum du är !
- De tycker att lagen är dum.
- Hon lider, pinas, hon har aldrig förr varit så olycklig, så dålig, så dum som nu.
- Jag såg så dum ut.
- Kött på ett skelett, så dum du är !
- Farmor var så dum, att hon tittade under bordet.
- Doktor Svante anförde Hieronymus ' ord... quibuis timor utilis eit, ut, dum supplicia reformidant, peccare desistant.
- Att ni tycker att jag är dum i huvudet.
- Det finns inte kvinna så dum, att inte kärleken gör henne slug, slugare, än tio män, sen hon en gång fått nyckeln till vår karaktärs in.
- Det finns en väldigt dum historia, som jag kanske gör klokast i att själv berätta.
- Han hade varit en dum guldgrävare, som blir bestulen av sin fiffige kamrat.
- Inte sjutton kan jag vara kär i någon som är dum mot dig, det fattar du väl ?
- Du är inte dum du, Pehr August Lundell !
- Hon vet, att det är min pina : jag var nog dum att säga henne det i början !
- Och mest synd är det om den, som är dum och bor i Värmland.
- Just denna samvetsgrannhet fann hon löjlig, ja dum, vilket inte hindrade henne att så snart hon ånyo önskade sig något klä av sig för honom.
- Sen blir min gosse stor och får egna tankar och jag måste följa med, för att han inte skall tycka, att jag har blifvit dum och konservativ.
- Han är inte dum men han är lat Jag känner den där typen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
